...

Aldrig känt så hära, denna känsla.
Vad ska man göra nu?

Ingen lust, inget känsla kvar.
varför är allt bara bortkastat?

klart man måste ha ett leende på läpparna för att klara dagen.
Men vem tröttnar inte till slut?

Förstår någon sig på någon anna människa eller är man för upptagen att märka någon annans smärta?
Det enda jag vill ha är en förklaring på hur det kunde bli så här illa.
Men hur mycket jag än söker så finner jag inga svar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0