Vi är ju bara människor

Det är först nu när tröttheten slår till det är då jag inser att jag inte är odödlig.
Det enda jag vill är att sova, men alltid är det något.
Kämpar med att hålla skenet uppe, vissa världen att man är oförstörbar och perfekt.

Men hur länge kan man stå i mot och vad händer när man inte orkar längre?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0