In love
Jag var inne i en affär i farsta centrum.
Då såg jag något, vart så in i helvete kär.
I en stor och fin tre vånings kakfat.
Den vara så perfekt och jag ville inte släppa taget.
Men såg prislappen och mitt hjärta brast i 100 bitar.
VARFÖR!?
Ja vad sägs nu?
Jag är en utbilad bagare och konditor och äger inte ens ett tårtfat.
Fy skäms..
Elvispar var det, dom överlever aldrig...
3 st har sagt sitt på ett år. RIP.
En vädigt gammal som mamma har haft i många år, som jag fick äran att ta hem.
Då Fredrik inte ägde någon när jag flytta in. Killar, hahaha.
Men den dog över julbaket.
Så fick en vädligt fin i julklapp, innan dopet så sa den pang och rök det kom ur den.
En ny liten elvisp hitta hit, stackarn. Han levde inte längre än dom andra.
Utan ett ord eller rökmoln han försvann.
Jag är rädd om elvisparna, slänger dom inte i golvet, torkar rent dom.
Jag bara använder dom lite väl mycket...
Nu är det stort behov av en ny, nu när Ellie snart fyller ett år och julen är nära.
Idag baka jag en äppelkaka förhand, ingen hjälp av en elvisp!!
En köksbredare skulle nog vara det bästa i det här hemmet.
Men 5000 kr...
Jag tror jag får lov att hålla mig till elvispar. :)
Kommentarer
Trackback
