15 månader

 
Min prinsessa.
Hon är så stor nu och det är nya saker varje dag, nya ord.
Lyssnar man nog så här man vad hon säger.
Som när jag ska in i badrummet eller sovrummet så kommer hon, vinka, säger hejdå och stänger dörren.
Öppna dörren, säger hej och vinkar.
Att dricka ur en mugg med lock går inte hemma, borta går det bra.
Hon ska ha utan men helst i glas.
Nu så spills det inte lika mycket längre som det gjorde för någon månad sedan.
Hon älskar att äta med gaffel, men att äta med händer går snabbast.
Så när magen skriker efter mat, då är det händerna som gäller.
Annars är hon ganska duktig på att äta med gaffel.
Men när att allt det goda på tallriken är borta, så vänder hon upp och ner.
Då letar hon efter det goda. Resten åker på golvet om vi inte är snabba nog att plocka undan.
Hon välter även tallriken när hon är mätt. Det blir att leta efter tallrikar med sugprop.
Blivit mycket mer pappig, hon vänder sig mer och mer till honom.
Han är den där roliga lekgubben.
Men när det gäller tröst, närhet och mys så är det mesta jag som duger.
Hundarna är förmodligen dom bästa vännerna, klappa och kasta boll.
Hon är mycket väl medveten om att man klappar snällt på djuren.
Hon har tre sätt att få en att komma, ta en i handen och visar vägen, springer före och vinkar hit eller så knuffar hon på en. Knuffar gör hon när man inte riktigt är med på vad hon vill.
Väldigt roligt att prata med henne nu, då hon pratar en massa och väntar på att den andra har pratat klart.
Dock förstår man inte så mycket av vad hon säger. Men riktigt roliga samtals ämnen är det.
Hon lyssnar och förstår vad vi säger. Hjälper gärna till med det mesta, även om det är det lättaste.
Ser vad vi gör och ska gör likadant.
Ungen har även börja testa mig med saker hon vet att hon inte får göra.
Ger mig värsta leendet och gör det. Jag får bita mig hårt i läppen för att inte skratta och vissa att det är fel.
Det är inte det lättaste jag varit med om.
Den där blicken, får mig att skratta och jag vet att hon är på väg att göra bus.
 
 Något jag känner och säger varje månad är att hon inte är så liten längre.
Börjar bli en stor, medveten och duktig tjej. Var tog tiden då hon bara låg i min famn och sov?
 
Det känns fel att sitta och skriva om henne utveckling varje månad.
För mycket hon gör idag har hon lärt sig tidigare men blivit "bättre" på det.
Mycket nytt lär hon sig och jag sitter vid datorn och verkligen försöker komma på allt.
Men som vanligt är det tomt.
Kanske bättre att börja skriva om hennes utveckling en gång per halv år?
Förmodligen kommer det inte bli lika tjatigt. Får se.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0