Vecka 26 + 1 dag
Barnet har nu passerat en viktig gräns. Det har kommit så långt i sin utveckling att det sannolikt skulle överleva utanför livmodern. Ögonen öppnar och sluter sig. De reagerar sedan en tid tillbaka
på ljus och mörker. Genom att rikta ett starkt ljus mot barnet har man kunnat se hur det lyfter händerna för att skydda sina ögon. Hjärnan utvecklas mycket snabbt, nu får hjärnbarken sina fåror och vindlingar så att alla nervceller skall får plats. Barnet har mer sammanhängande
sömnperioder, ibland stämmer de överens med dina egna. Navelsträngen
kan ibland vara snodd runt barnet men dess rörelsefrihet påverkas trots det sällan.
Navelsträngens korkskruvsliknande utseende gör den i viss mån eftergivlig.
Den består av en tjock geleaktig substans som effektivt skyddar de 3 blodkärlen
som leder mellan moderkakan och barnet inne i navelsträngens mitt.
(Min mage har inte vuxit så mycket den här veckan)
Mamman :
Ni delar allt.
Bebisen delar dina känslor. Om du är ledsen, trött eller stressad känner barnet av det. Han eller hon reagerar på de stresshormoner som bildas i din kropp. Om du blir rädd för något kommer barnet att påverkas av adrenalinet i ditt blod. Men barnet reagerar också på när du känner dig glad, nöjd och älskad. Alla endorfiner flödar genom ditt blod och genom navelsträngen till din bebis.
Nu har bebisen mer tydliga sov- och vakenperioder. Känner du det? Du kanske ser ett mönster? Är hon eller han vaket samtidigt som du? Eller har du ett litet liv i magen som rumsterar omkring på natten?
// www.libero.se
