5 månader

 
5 månader har gått sedan
jag gjorde min operation. 
 
Fortfarande lika nöjd, om inte ännu nöjdare.
 

10 veckor efter op

 
Jag har inte ont. 
Bara lite känsligt mot tejpen. 
Jag kan leva normalt om jag bara inte gör hopp eller träna bröstmuskeln. 
 
Jag är ohört lycklig över mina boobis. 
Storlek, form och självförtroendet. 

2 veckor efter op

 
 Jag bara älskar hel heten! 
mina former tillsammans med brösten. 
Så nöjd.
 
Det börjar bli bra.
Men tröttheten är kvar, samt att det fortfarande ömmar och stramar åt vid stygnen.
längtar nu tills jag kan
simma eller springa i spåret.  

Bio oli

 
bio oil är bra till mycket. 
Jag smörjer in brösten 
och på magen två gånger om dagen. 
Har inte fått någon ny på brösten.
As bra och då är det rätt
uppenbart att den funkar. 
Tyvärr fick jag en och annan från
graviditeten (då jag inte börja använda oljan). 
 
Väldigt vanligt att bristningar uppstår efter en förstoring. Så för sin egen skulle är det bra att smörja in med en bra kräm eller olja man gillar. 
Även en sköterska kliniken
rekommenderar bio olj. 

Bra att ha

 
Något jag verkligen är tacksam över att ha haft under läkningstiden är värmedynan.
 
Eftersom jag sover halv sittande med drygt tre-fyra kuddar. Så känns det i ryggen. Blir rätt stel. Då har jag haft värmedynan mot ryggen. 
Vilket har hjälpt enormt mycket. 
 
Varför jag sover halv sittande är för
att det känns bäst för tuttarna. 
Ligger jag rakt en längre period
känns det som såret ska slitas upp. 
Stramar åt över allt. 
 
Klädsel efter bröstförstorningen använde jag linnen, dragkedja tröjor,
mjukis byxor och leggins.
Kläder som inte behövs dra
över huvudet undvik jag. 
 
Linnen är ju bara att hoppa i och dra upp.
Ibland drog jag inte igenom armarna i linnet.
Men dom första dagarna hade jag mest pyjamas shorts och bh-n, ibland linne.
Rörde jag mig utanför sängen åkte mjukis/leggins och koftan på.
 
Som sysselsättning vart det serier,
lägga pärlplattor och trevligt sällskap.
Korta, korta, korta promenader.
Inget ansträngande än så vart det inte. 
Tills jag bestämde för att åka hem. 

Tutt snack

 
 
Ett sms från kliniken. 
Mysigt att dom skickar ut sms. 
Dom har gjort det sedan jag
bokade op tid hos dom. 
Ja jag gillar det. 
 
Nu blir det att dela med
mig om hela upplevelsen.
Dela med mig om vad jag kände vad bra att ha.
Bilder och text.
 
För den som tycker det är
obehagligt kan bläddra förbi.
För jag kommer fortsätta
att blogga om allt det andra. 
 
Så här är bilder på stygnen just nu. 
En och halv vecka kvar innan återbesöket. 
 
 
 

Stygnen

idag för första gången såg jag hur såret
och hur stygnen ser ut.
Det förklara ju ändå rätt bra varför jag har ont. Känns ändå bra att se att det inte är så
jätte rött runt omkring. 
Men jag bör börja tagga ner.
Ta det lugnt. 
 
 
Är så mycket jag vill göra och
jag känner att jag orkar. 
Men slutet av dagen kommer smärtan.
Då är det jag som ligger i sängen och svär att jag kanske inte borde gjort allt det där,
att imorgon ska jag ta det lugnt.
Att jag aldrig lär mig. 
 Ett nytt försök imorgon. 
 
 
Jag velade fram och tillbaka om jag skulle lägga upp en bild så ni fick se. 
Men jag vet inte hur intresserade ni
är av bröst förstoringen 
Självklart delar jag med mig om
ni vill se och läss om det.  
 lämna gärna en kommentar om det. 

På operations dagen

 

 
Dagen innan och på op dagen
fick jag tvätta mig med descutan tvål.
Tvätta hela kroppen riktigt noga. 
Skrubba allt i två om gångar. 
rena kläder, rena sängkläder och rena  handdukar. Tar sin tid.
Huden vart torr och håret strävt. 
Får varken äta eller dricka 6 timmar
innan man anländer till kliniken. 
 
När jag kommer ditt visar dom in mig på mitt rum med en bunt med papper,
en morgonrock och tofflor.
Ber mig fylla i alla papper samt ta av mig alla kläder förutom trosorna. 
När den biten var klar.
Mitt enda sällskap var TVn och
mobilen under timmarna som jag vänta. 
Jag hann få beslut ångest och kände paniken komma. En stor del av mig ville fly fältet. 
 
Kirurgen kom efter ett tag, ritade på mig, fråga hur jag mådde och vad jag var mest orolig över. 
Som en bra kirurg som han
är lugna han mig väldigt bra. 
Jag fick vänta på rummet en bra stund innan nästa person kom. 
Narkosläkaren, jag fick svara på några frågor och fick ett gäng tabletter. 
Fick gå in till operations salen
tillsammans med henne.
Helt fanatisk läkare så lugn och omtänksam som fick mig att känna mig trygg och lugn. 
I operations salen var det iskallt. 
En sköterska var där. 
Ja fick lägga mig ner på sängen,
ja vad nu det kallas.
Dropp, med ett gäng smärtstillande medel samt sömnmedel fick jag in i min arm. 
Det snurrade en hel del och jag kände hur jag tappa kontrollen innan jag somna. 
 
Jag vaknar av att någon ropar på mig.
Läskigt att vakna upp och inte veta vart jag är. 
Från att ha lekt med barnen till att vara i ett rum med främmande människor. Läskigt.
Men ju mer jag vakna
upp insåg jag ju vart jag var. 
Dom bad mig att fortsätta vila. 
Lättare sagt än gjort. 
Jag kände mig utvilad och pigg. 
Dessutom en slang i näsan underlättade inte. 
Jag kunde inte låta bli att titta under täcket. Hade visserligen räknat med att dom skulle vara inlindande eller täckta.
Men icke, ja där var dom, runda,
fasta och stora tuttar.
Mina tuttar, jag känner och jag kan se dom. 
Smärtsamt inte alls. 
Jag var glad, nej lycklig.
 
Resten av timmarna spenderades i rummet.
Lite mat och dryck,
någon promenad i korridoren. 
Jag hade inte så speciellt ont, 
bara seg.  
 
Dagen efter
 
Vart väck kl 7 för att ta smärtstillande och frukost. Därefter träffa två
sjuksköterskor och kirurgen. 
Jag fick jag bh, en massa
papper och information. 
Sedan fick jag åka hem. 
Fredrik körde mig hem till min mor.
Men med ett stopp i Globen för att köpa värktabletter. 
 
Resten av dagarna har jag spenderat med mina syskon och mamma.
Sovit, pratat, titta på serier, gått små promenader och lagt pärlplattor. 
 

Månaderna innan bröst op

Gick hem och gjorde ristestet. 
Det som behövs är ris och hudfärgade strumpor/strumpbyxor.  
100cc motsvara 1 dl ris.
400cc motsvara 4 dl ris.
Eftersom jag har köpt bröllopsklänning och festklänningen till bröllopet.
Så var det bara att testa
med rispåsarna i klänningen. 
Perfekt, inga problem där.
Testade olika plagg och kändes
fortfarande verkligen så rätt. 
 
 
Nyfikenheten på vilken bh storlek jag kommer få. Gick runt och kolla olika bh-ar. Finns så mycket fint och var en hel del ville jag köpa hem. Köpa en helt ny garderob med snygga och matchade underkläder, vilket egentligen inte är min grej.
Alltid tyckt att underkläder är inget viktigt,
det är inget man ser ändå. 
 
Så var det bara att ta mig i tur med bröllopet. Målet var att vara helt klar
med all planering inför bröllopet. 
Att jag bara kunde villa efter op,
utan att känna stress inför bröllopet. 
Vi hann inte bli klart med allt angående bröllopet.  
Som tur är det bara möten med alla inblandad och provsättningar kvar. 
Det är inget som kommer hindra mig.
Finns tid. 

proforma clinic

 
 
Vad jag tycker om proforma clinic:
 
Jag valde proforma clinic och
fick kirurgen Carl-Johan Gustafsson
Läst mycket bra om dom på internet. 
Även kirurgen har fått mycket beröm
och gör fanatiskt jobb. 
 
Jag har inget dåligt att säga om
kliniken eller personalen. 
Riktigt proffsiga och trevliga. 
Jag vart väl bemött och väl omhändertagen,
hela tiden.
Fick den hjälp jag behövde
plus tid att små prata.
Dom fick mig att känna mig lugn och trygg
när jag var nervös eller orolig över något. 
 
Calle visste exakt hur han
behövde göra genom en titt. 
Vart och hur dom ska sitta. 
Proffsig och väldigt lättsam och
har en härlig humor. 
 
Nu till priset alla så nyfiket undrar över. 
500 kr för en konsultation.
39 000 kr för förstoring, mentor.
3000 kr för kapselförsäkring.
Slutsumman hamna på 42500kr. 
 
Dom gör ju inte bara förstoringar.
En massa annat också. 
http://www.proformaclinic.se

om bröstimplantat

Innan operationen hade jag
en mellan storlek, typ. B-C. 
Hade jag en B-bh hängde huden ut. 
Hade jag en C-bh höll bh-n inte tuttarna på plats. Enda bh-n som passade var amnings bh-ar. Inte det mest bekvämaste alternativet. 
 
 
 
Mina implantat sitter i hög profil framför muskeln. 
Runda gel bröstimplantat. 
400 cc.
 
Just nu är dom inte svullna. 
Rätt mjuka och riktigt fasta runda bomber.
Har ingen känsel ovanför stygnen
upp till bröstvårtorna. 
Men snittet/stygnen känns riktigt ordentligt.
Det är det som är den smärtsammaste biten, samt att det kliar! 
Bröstimplantat bara är där.
Jag kan känna dom när jag ställer mig upp från liggläge. Hur dom "glider ner".
Lite obehagligt.
 
Vilken storlek jag kommer få kommer dröja ett tag innan jag kan svara på det.
Tar 6 månader innan dom blir sin rätt form. Spännande att se.
Jag hoppas bara att dom börjar
se lite mer naturliga ut. 
 
Varför det vart hög profil är för att mina bröst var på gränsen till att vara hängtuttar och mycket hud över efter att blivit uttöjt efter graviditeterna.  
Därför hamna implantat utanför muskeln.
Inget mig i mot då läknings tiden blir kortar
och mindre smärtsamt om 
man lägger framför muskeln. 
Jag kan använda mina bröstmuskler,
det sticks till men är inte smärtsamt. 
 
Jag vet att alla är olika med olika åsikter,
det är okej. 
Är det något ni undrar över, så fråga.
 

Smärtsam lycka

 
Igår la jag mig under kniven,
för att fylla ut mina tuttar. 
Det här något jag velat göra sedan Ellie kom. Jag hade inga tuttar, bara löshud.
Dom bara hängde.
Kunde inte använda bh och knappast utan.
Tro mig var inte det var lätt att hitta kläder.
Jag mådde dåligt över hur jag såg ut,
kände att det hindra mig så mycket.
Konstigt det där med självförtroendet.
Jag har barn och en man.
Inte alls i behov att vissa upp mig.
Jag vill bara må bra i mig själv. 
Där här är min anledning till varför jag
gjorde en bröstförstoring. 
 
Ska göra det klart och tydligt!
Det här var för min skull, 
för att jag själv vill. 
Fredrik tycker detta var onödigt och han tyckte mina bröst var bra som dom var.
Jag önskar att jag också
kunde se mig själv i hans ögon. 
Men han såg hur dåligt jag mådde. 
Han förstår inte varför. Det behövs inte. 
 
Anledning till varför jag inte berättde om operationen var för att jag ville inte väcka en onödig diskussion. 
Det är ett rätt känsligt ämne.
5 personer visste om det. 
Vissa tog det bättre än andra. 
Men även om andra tycker det är okej eller inte. Det är mitt val och min kropp. 
Jag är super lycklig över mitt beslut. 
Lycklig över att det vart verkligt. 
 
Jag vill dela med mig om min upplevelse och jag kommer skriva om Det.
Vart jag gjorde operationen, hur jag mår och allt om inläggen. 
 
Men inte just nu.
 Rätt så trött. 

RSS 2.0