Ina - en mammas historia

En olyckshändelse gör sig aldrig bra.

Blir bara gråtfärdig av att tänka på det. 

Jag har alltid haft svårt med att se blod. Illamående och alltid varit på gränsen till att svimma. Att se det på TVn är inget undantag.

 

 

 

Hela familjen åkte till leklandet i Tyresö.

Perfekt för barn med spring i benen

och som älskar att köra bil. 

Vart mycket lek och spring,

en lycklig familj helt enkelt.

Vi gick in i deras scen rum, med hoppbollar,

en scen, många speglar och en stor yta att springa på. 

Ellie som hon alltid gör när hon får chansen. Börjar busa runt. Olyckligtvis snubbla hon och slog med pannan i den sylvassa trappkanten. 

Jag springer fort fram till henne, plockar upp och vidare in till toan för att få tag på papper. Hon skriker av smärta, blodet sprutar och två personer kommer fram, en av dom jobbar där och den andra är gäst. 

Jag uppfattar inte så mycket om vad som händer runt omkring. 

Ellie gråter av smärta, det slutar inte blöda och jag känner hur allt snurrar och hur sagt allt börjar svartnar. 

Efter att Ellie fått sitt huvud inlindat och ätit upp sin glass ville hon fortsätta leka. 

Fredrik sprang ut fixa bilen, jag försökte samla ihop våra saker. 

 

 

Vi åker till SöS, blir skickade till Astrid lindgrind och där fick vi vara i tre timmar. Min mamma kom ditt med nya kläder och sällskap. 

Fredrik och Kevin åkte tillbaka till leklandet, för vi hade glömt mössa och skor och vidare hem.

 

Ellie var den gladaste på hela akuten.

Prata glatt, lekte och myste. 

Läkarna var imponerad av henne glada humör. Berätta vad som hade hänt plus

miljoner andra saker. 

Sedan när det var dags för läkaren att sy, vände det. Panik skriker och vägra ligga stilla. Två stygn vart det, hade behövt två till.

Men det gick inte.

 

 

 Stygnen är borta och ett ärr kommer hon att ha. 

Vi har fått 8 fri biljetter till leklandet.