Vart tog du vägen?

Jag som alltid varit så stark, klarat mig själv.
Nu kan jag knappt andas eller sova.
Jag kan inte ljuga eller låsas.
Du var mitt allt, du fick mitt allt, Du var en del av mig.
Allt kändes så bra med dig att inget kunde gå fel.
Jag trodde du var den rätta.
Att hata dig gör att jag hatar mig själv mer.
Att se dig, gör så ont.
Nu står jag här i ingen stans och vet inte vad jag ska ta vägen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0