Det här är helvetet...

Jag var lycklig. Vart jag än var så var jag lycklig.
Jag hade lugn och ro.

Tiden var oviktig.
Kändes som ingenting hade form, men jag var ändå jag.

Jag var varm, jag var älskad och jag var hel.
Jag förstår mig inte på livet men jag tror att jag var i himlen och nu är jag inte det.
Jag rycktes därifrån.
Mina vänner slet bort mig.
Allt det här är hårt, klart och våldsamt.
Allt jag känner, allt jag rör det försvinner.

Att klara av dagen och nästa i veteskap om vad jag har förlorat.
Det här är helvetet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0