Deppig



Börjar bli lite smått deppig...
När man är ute så är man omgiven av mörkret.
Kylan bitter sig fast i hela kroppen och vill inte släppa taget.

Jag kan helt ärligt säga att jag längtar bort
eller så vill jag bara lägga mig i ide och vänta in värmen och solen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0