Grattis!
Idag så blir min blogg 3 år gammal!
Jag var 18 år när jag börja skriva, från och till.
Nu är jag 21 år och bloggar mer eller mindre varje dag.
Jag är ingen känd bloggare, vilket passar mig perfekt.
Om sanningen ska fram så bloggar jag mest för min egen skull.
Men jag blir alltid lika glad när någon släkting eller någon vän som säger att jag läser din blogg.
Vilket betyder otroligt mycket att folk tar sig tid och läser det JAG skriver:)!
Jag hoppas att det blir fler år med min kära blogg;) hahaha
Men det här inlägget var en av dom första som kom ut i bloggen.
"smärtan
Smärtan kommer i alla former.
Som ett litet stick. Något som känns ömt..
Slumpmässig smärta. De vanliga smärtor som vi lever med, varje dag.
Sen finns också den smärtan som vi inte kan ignorera.
Smärtan som är så stark att den blockerar allt annat. Den får resten av världen att blekna bort. Tills det enda vi kan tänka på är hur sårade man är.
Man hoppas att den försvinner av sig själv. Hoppas att såret som orsakade den ska läkas.
Det finns inga lösningar, inga svar. Man kan bara andas djupt och vänta på att det ska försvinna.
Men man måste gå igenom det. För sanningen är att man inte kan springa ifrån den och tror att man kan komma undan.
Men hur vi hanterar vår smärta är vårt val..."
Som ett litet stick. Något som känns ömt..
Slumpmässig smärta. De vanliga smärtor som vi lever med, varje dag.
Sen finns också den smärtan som vi inte kan ignorera.
Smärtan som är så stark att den blockerar allt annat. Den får resten av världen att blekna bort. Tills det enda vi kan tänka på är hur sårade man är.
Man hoppas att den försvinner av sig själv. Hoppas att såret som orsakade den ska läkas.
Det finns inga lösningar, inga svar. Man kan bara andas djupt och vänta på att det ska försvinna.
Men man måste gå igenom det. För sanningen är att man inte kan springa ifrån den och tror att man kan komma undan.
Men hur vi hanterar vår smärta är vårt val..."
Kommentarer
Trackback
