Ett gnäll-inlägg
Jag hatar er som lova att alltid finnas där, vart är ni nu? Vad spelar det för roll om man har barn?
Ingen är perfekt och jag lovar att jag inte heller är det!
Hur kommer det sig att ingen svara på sms eller samtal längre? Hoppet om att någon ska höra av sig till mig längre är väldigt liten. Ibland hoppas jag på att min mottagning är dålig, det är darför ingen hör av sig. Men så är det inte eftersom vi har fått shit bra mottagning.
Då är det bara inse fakta och gå vidare. Kanske hitta andra att umgås med. Lättare sagt än gjort.
Hur hittar man vänner, liksom? Internet, mammagrupper?
Internet verkar så oseriöst, mammagrupper. Kom igen? Allt alla gör är att bara prata om sitt/sina barn.
Såklart så älskar jag det men jag vill också kunna prata om mig själv och lyssna på annat än bara bebisar/barn snack.
Så kom det där problemet om vem som ska vara gudmor till Ellie. VEM? Jag har ingen jävla aning längre är det enda jag tänker på när folk frågar.
Hoppet om att bara vara jag och inte vara mamma till Ellie en dag är borta. Känns som att tillfället aldrig kommer komma och om den kommer VEM ska man umgås med då? Så hej då Ina.
Bara så ni vet så är det inte synd om mig. För jag har något ni inte har och det är världens finaste dotter, pojkvän, syskon och mamma.
Jag behövde bara skriva av mig lite och just nu så känns det mycket bättre. Konstigt nog.
du får gärna prata med mig om du vill?
Jo jag vet, tack:)<3
Har också haft (och har fortfarande) såna kompisar, man tror de ska finnas där men när det kommer till kritan så gör de inte det. Det är inte värt att bry sig om dom, dom är inte värda det. Nya vänner kommer man alltid hitta på ett eller annat sätt, det tror i alla fall jag :-)
Och vi ställer gärna upp som barnvakt, när som helst, när du/ni bara behöver vara egna vuxna personer. Ibland behöver man vara något annat än förälder. PUSS OCH KRAM
Ina, jag vet hur det känns, hur det är att ha sådana dagar. Jag rekommenderar föräldragrupper och öpnna förskolan skarpt! Har funnit fina människor där! Man är aldrig ensam, även om det kan kännas så ibland.
Gudomligt fin tjej du fått Ina, kul att hitta på dig (av en slump dessutom).
Sandra - ett av dina kusinbarn(?)i Dalarna
Jossan jo jag vet men man blir besviken. Hoppas det, men jag känner att det blir svårt att öppna upp sig för nya vänner eftersom det finns alltid en bak tanke på det dom gamla vännerna gjorde. Om det förstår vad jag menar:(?
Sandra, Vi har nydligen börjat gå något som kyrkan håller. Men funderar på att hitta någon öppen förskola. Tack för tipset:)
Tack så mycket!! Vad kul ju att du hitta min blogg.
Hoppas allt är bra med er:)
