sanningen

Från att ha ett barn som sällan sover till att ha ett barn som sover väldigt väldigt länge!
Var inte många timmars sömn om nätterna vi fick. Jag fick vara glad om jag fick två timmar.
Vi kämpa, vi gjorde allt.
Så till slut var det bara att inse att vårt barn inte var någon som behövde mycket sömn.
För om dagarna var hon världens gladaste, inte alls gnällig och hur pigg som helst.
Hur nöjd som helst med livet.
Ack så trötta föräldrar som var långt ifrån glada och pigga.

Ja det var så här det såg ut, det kom någon natt någon gång ibland.
Då hon sov längre, snabb var jag att skriva om det.
Inte lika snabb att berätta att nästa natt var sämre.
Många dåliga nätter, få nätter hon sov.
 
För vem vill klaga på något så underbart, någon som är sitt liv?
Folk vart chockade när vi sa att sova en hel natt fanns inte i vår värld.
Dom kunde inte tro att Ellie kunde vara så pigg, glad och framåt i allt, inte sov om nätterna..
 
 
Hon själv ville inte sova dom första månaderna.
Ville vara vaken och leka. Varför sova tänkte hon säkert.
Med tiden börja hon förstå att det är dags att sova, men fick inte ro i kroppen.
Så hon var ledsen och orolig om nätterna.
 
Tog sin tid, ett år senare.
Det är bra, jag menar det är bättre än bra.
Hon somnar i sin säng, sover där tills på morgonen då hon får komma upp och mysa.
Somnar om. Sover till kl 9-10.
Jag har hört henne ligga i sin säng, pratat, bökat runt.
Nästa seknund så sover hon, antingen har hon letat efter nappen.
Hon sover en hel natt, i undantag att hon vill komma upp i vår säng.
Ellie behöver närheten från mig och Fredrik. Klart hon får komma upp.
Jag tycker det är super mysigt och plus vill jag inte bråka med henne om något hon behöver.
 


Men att åka på en höst depp, var inget jag hade räknat med.
Ellie sover medan jag ligger vaken hela nätterna och mår skit.
Tänker på allt som negativt, när jag väl lyckas somna drömde jag marfrömmar.
Om dagarna ville jag inget annat än ligga i soffan och bara vara.
Det gick när Fredrik var ledig, det som var skönt var att han lätt mig bara få vara ifred.
Dom veckorna han väl var borta,
då försökte jag få ihop dagarna med sysselsättningar. För Ellie skull. 
Det här förklara en del av min frånvaro, va?
 
Idag känns det bra igen. Sover hela nätterna.
Ska komma igång (IGEN) med träning och lång promenad, med nyttigare mat.
Men samtidigt lyxa till det med någon gått på helgerna.
Nu gäller det att både må bra både kropp och själv.
Jag känner att jag orkar leva mer nu, kan se framåt saker.
Planera saker och veta att det här kommer jag orka göra.
Nu är det både för min och Ellies skull.
 
Bara för att jag kan leva, det är mer än okej att må bra i sig själv.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0