Tänk att dom här stunderna med mina barn kunde någon annan haft.

 
Älskar att se dom här små liven utvecklas, se dom leka och allt bus dom hittar på.
Det värmer hela mitt hjärta varje dag, även dom stunderna jag är sliten.
Det är här med dom jag alltid vill vara.
 
Hela jag är så glad över att vi inte satte Ellie på förskolan.
Nu är jag inne på att inte låta dom överhuvudtaget att få gå på förskolan.
Tyvärr är samhället inte på min sida, svårt att få föräldrardagarna att hålla så länge..
Men just nu är målet inte innan Kevin är tre år. Efter det får vi se.

Kalla mig för vad ni vill och tyck vad ni vill om vårat val.
Men jag kommer aldrig att ångra beslutet om att vara en hemmaförälder.
Det här är ett liv att vara stolt över.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0