Ina - en mammas historia

Folk brukar fråga mig ett och annat om min gradvidtet.
Tänkte skriva ner frågorna, så får alla vara med och veta.
Snällt va?;)

- Hur ser folk ute i stan på dig och din mage?

Vissa kollar lite konstigt och går vidare, vissa kollar ganska mycket och skakar på huvudet.
Inte så kul men det gäller att inte ta åt sig, typ skratta bort det. 
Jag ser ju ganska ung ut för att vara 21 år. Med smink kanske 18. Utan så ser jag ut som 16 år.
Men vissa blir glada och ger ett leende, till och med kommer fram och pratar med mig. :)

- Har du en svår gravidetet?

Det kan jag väl inte påstå. Finns ju dom som har det svårare.
Har haft ganska mycket illamående och huvudvärk. Mitt järnvärde sjönk så nu får jag äta två tabletter varje dag för att hålla det uppe. Men annars så ser allt bra ut. Skönt.

- Hur tar Fredrik allt det här?

Han hanterar det bra och han finns där för mig till 100 även när han jobbar.
Utan han hade allt det här varit jätte tufft.
Men vad man ser och vad han säger så är han lycklig och längtar efter den lilla.

- Vad säger din familj och släkt om att du ska bli mamma?

Min mamma är överlycklig, med andra ord galet lycklig. Hon har mer eller mindre börjat köpa julklappar till den lille nu.
Min underbara men knäppa mamma <3.
Mina små syskon är nyfikna, kommer med nya frågor hela tiden. Dom brukar komma och krama magen. Till och med säga något till den lille som ligger där i.
Min släkt är inte så stor men vad dom vissar så är dom glada för våran skull, alltid nyfikna på hur det går.
Min "pappa" finns inte med i bilden men lillen får ändå en morfar som är hur go som helst (mammas kille, Christer).

- Du är väl rädd förlossningen, va?

Helt ärligt så är jag livrädd, massvis av fråger som snurrar i huvudet.
"vad är det som kommer hända, hur ont kommer det göra, när vet man att det är dax, när ska man åka in till förlossningen, tänk om Fredrik jobbar och hur länge kommer värkarna hålla på?"
Men känner mig ändå lite coolare nu när vi försöker förbredda oss så mycket man kan. tror inte att man kan vara 100%.
Att gå på kurser, har hjälpt väldigt bra. Så undviker jag att lyssna på andras skräck förlossningar och lyssnar på dom som har haft en bra. Så vågar jag inte kolla på alla tv program som vissas.

- Hur vill ni att eran förlossning ska vara?

Jag vill inte planera den, tar hellre det som det kommer. Vad som helst kan hända.
Jag kan vara kaxig nu och säga att jag inte vill ha någon smärtstillande, stora frågan är man lika kaxig när man är där?
Så har valt att läsa och ta reda på vad det finns för smärstillande och ta ett beslut när det gäller.
Folk snackar om att man ska ha målbilder. Så mina målbilder är när våran lilla bebis ligger i min famn och jag kan pussa h*n på pannan och den andra målbilden är när Fredrik ska byta bajs blöja. Fredrik hatar bajs, ser framför mig hans miner och ser hur gärna han vill spy. Så ser fram i mot när han ska byta den första bajs blöjan.  :)

-Berätta hur det känns att bli mamma?

Obeskrivligt.
Känner mig inte så oförbred på att ta hand om en liten, liten söt bebis. Har fått ganska mycket erforenhet från mina småsyskon som är 10, 12 och 13 år yngre än mig, och så har jag varit barnvakt åt andra barn i några år nu. När mamma kom hem med lilla Fia så ville jag alltid ta hand om henne. Lika så när mamma kom hem med Simon och Maria. Fick mer eller mindre lära mig att byta bajs blöja när jag var 10. Älskar barn.

- Framtids planer?

Har en framtids plan och det är att vara den bästa mamma jag kan vara.
Vill nog börja plugga när den tiden kommer. Men jag har ingen aning, vet inte ens vad jag vill jobba med.
Kanske förlova sig och gifta sig, vem vet hur det blir i framtiden. 
Man lever bara en gång, så jag lever i nuet. Tar dagen som den kommer.

Om det är något, någon vill fråga så fråga på.
Finns inga dumma frågor bara dumma svar. ;)