förlossningsberättelse
vid 4 tiden på morgonen kände jag första riktiga värken. Var 10 min kom dom.
Tar två Alvedon och går och lägger mig igen.
När det inte hjälper andar jag Fredrik (han är och kör en kompis till jobbet).
Jag ligger kvar i sängen medans Fredrik gör vad han gör när han kommer hem.
Värkarna blir elakare och längre men inte regelbundna.
Ringer SÖS som säger att det är fult och att vi borde vänta längre med att åka in.
Drygt 20 min senare känner jag tryckande neråt och värkarna känns som att dom ska ta livet av mig. Väldigt oregelbundna, allt från 10 min till 3 min i mellan.
Fredrik ringer och säger att vi måste åka in och att vänta är inget alternativ längre.
Som tur var hade dom fått ett rum ledigt.
5 min senare är farmor och farfar på plats och vi är i bilen i rusningstrafiken.
Fredrik inser ganska snabbt i den här takten kommer vi aldrig fram så han ringer polisen!! Efter en polisbil fick vi åka hela vägen till SÖS.
Även om det kändes fett pinsamt så är jag jätte tacksam.
Blir inskriven 08:13 och är öppen 9 cm.
Ber om smärtlindring och får lustgas. Tyvärr börja jag må illa, nej tack till det.
09.02 tar dom håll på fosterhinnan så vattnet går.
Blir bara jobbigare och det trycker ännu mer neråt.
Frågar efter epudral och då skrattar hon och säger,
du ska föda barn snart och hinner inte få den innan han är ute.
Klockan 10 är jag öppen 10 cm.
Jag får luftigas igen, ber om det.
Kändes mer som att jag hellre spyr än ligger här i smärta.
Äntligen vart smärtan så mycket lättare att hantera och villa det gjorde jag,
kändes som jag var i en hel annan värld. Upp tvingad ur sängen för att röra på mig.
För att underlätta för honom att sjunka ner, tyvärr hjälpte det inte,
inte heller att sitta på pallen.
Det var som han ångra sig och inte ville komma ut längre.
När barnmorskorna, praktikanten och sköterskan gick ut ur rummet för att blanda dropp, för att det går för långsamt.
Då får jag två krystvärkar nder tiden dom var borta. Stackars Fredrik som försöker hitta knappen, medan jag skriker åt han "gör något, han kommer", kanske något svärord(?).
In springande kommer dom alla tre.
Fredrik säger att han är på väg ut och då skrattar dom lite och säger det enda vi behövde göra var att hota med dropp.
4 krystvärkar senare så var han ute och i min famn.
(Där hade barnmorskan tur som lovade att det inte skulle vara fler än 5 till).
Problemet efter var att få ut moderkakan.
Två gånger försökte vi få ut moderkakan, så droppet dom fixade för att få ut honom fick jag istället för att få ut den.
kl 11.39 kom äntligen moderkakan ut. Äntligen!
Där var vi igen. Lika lyckliga som första gången.
Jag som inte ätit något, fick äntligen den efterlängtade förlossnings fikat.
Efter ett tag var det dags att komma tillbaka till verkligheten.
Mättning, vägning och ta temp på lilleman.
Det visade sig att hans temp var för låg. Han kändes lite små kall.
Så det fick bli mer hud mot hud, för att få upp hans temp.
Nästa gång dom kom för att kolla var den fortfarande låg men varm och go var han.
Dom tog en annan tempometer som visade att han hade fin värme i kroppen.
13.39 skickades vi till bb.
Tar två Alvedon och går och lägger mig igen.
När det inte hjälper andar jag Fredrik (han är och kör en kompis till jobbet).
Jag ligger kvar i sängen medans Fredrik gör vad han gör när han kommer hem.
Värkarna blir elakare och längre men inte regelbundna.
Ringer SÖS som säger att det är fult och att vi borde vänta längre med att åka in.
Drygt 20 min senare känner jag tryckande neråt och värkarna känns som att dom ska ta livet av mig. Väldigt oregelbundna, allt från 10 min till 3 min i mellan.
Fredrik ringer och säger att vi måste åka in och att vänta är inget alternativ längre.
Som tur var hade dom fått ett rum ledigt.
5 min senare är farmor och farfar på plats och vi är i bilen i rusningstrafiken.
Fredrik inser ganska snabbt i den här takten kommer vi aldrig fram så han ringer polisen!! Efter en polisbil fick vi åka hela vägen till SÖS.
Även om det kändes fett pinsamt så är jag jätte tacksam.
Blir inskriven 08:13 och är öppen 9 cm.
Ber om smärtlindring och får lustgas. Tyvärr börja jag må illa, nej tack till det.
09.02 tar dom håll på fosterhinnan så vattnet går.
Blir bara jobbigare och det trycker ännu mer neråt.
Frågar efter epudral och då skrattar hon och säger,
du ska föda barn snart och hinner inte få den innan han är ute.
Klockan 10 är jag öppen 10 cm.
Jag får luftigas igen, ber om det.
Kändes mer som att jag hellre spyr än ligger här i smärta.
Äntligen vart smärtan så mycket lättare att hantera och villa det gjorde jag,
kändes som jag var i en hel annan värld. Upp tvingad ur sängen för att röra på mig.
För att underlätta för honom att sjunka ner, tyvärr hjälpte det inte,
inte heller att sitta på pallen.
Det var som han ångra sig och inte ville komma ut längre.
När barnmorskorna, praktikanten och sköterskan gick ut ur rummet för att blanda dropp, för att det går för långsamt.
Då får jag två krystvärkar nder tiden dom var borta. Stackars Fredrik som försöker hitta knappen, medan jag skriker åt han "gör något, han kommer", kanske något svärord(?).
In springande kommer dom alla tre.
Fredrik säger att han är på väg ut och då skrattar dom lite och säger det enda vi behövde göra var att hota med dropp.
4 krystvärkar senare så var han ute och i min famn.
(Där hade barnmorskan tur som lovade att det inte skulle vara fler än 5 till).
Problemet efter var att få ut moderkakan.
Två gånger försökte vi få ut moderkakan, så droppet dom fixade för att få ut honom fick jag istället för att få ut den.
kl 11.39 kom äntligen moderkakan ut. Äntligen!
Där var vi igen. Lika lyckliga som första gången.
Jag som inte ätit något, fick äntligen den efterlängtade förlossnings fikat.
Efter ett tag var det dags att komma tillbaka till verkligheten.
Mättning, vägning och ta temp på lilleman.
Det visade sig att hans temp var för låg. Han kändes lite små kall.
Så det fick bli mer hud mot hud, för att få upp hans temp.
Nästa gång dom kom för att kolla var den fortfarande låg men varm och go var han.
Dom tog en annan tempometer som visade att han hade fin värme i kroppen.
13.39 skickades vi till bb.
Ca 7 timmar tog det, snabbare hade det gått om han inte vart så blyg mot slutet.
Haha!
Kommentarer
Trackback
