Fegis, älskling
Det är så underbart att se sitt barn utvecklad, hon växer, lär sig för vardag.
Hela hon utvecklad, blir mer och mer hon. Det som också utvecklas är rädslan,
som just nu är den värst.
Hissen - läskig.
Lillebror - läskig.
Spegelbilden - läskig.
Nallen - läskigt.
Film - läskigt.
Mörkt - läskigt.
Inget ting - läskigt.
Lista blir lång, men ni förstår vad jag menar med rädslan.
Hela hon stelnar till, skriker och vägrar släppa blicken för det hon är rädd för ..
Jag personlig föredrar ett trotsig barn än en som är livrädd.
Man vet ju hur man ska bete sig när barnet trotsar i mot.
Men vad gör man med en
liten plutt som är rädd..
Vad gör jag nu?
Ignorerar det eller visar henne att det är helt ofarligt ?
Lika fjolig som sin mamma om inte annat ;)
Jag blir rädd för allt men jag försöker alltid hålla mig lugn oavsett.
Lättare sagt än gjort alla gånger.
Men för det mesta så tycker jag att jag är cool lugn.
